Bitande kallt förra söndagen...

...när jag och maken tog en liten minitur till Magle våtmarker. Vi hade först varit på ett annat ställe och körde nu ett annat håll till våtmarkerna än vi brukar. Den vägen är slingrig, smal och nu var den dessutom snöig där solen inte kommit åt. Där vi parkerade bilen var det 3 cm lössnö och massiv is under! Fattar inte hur det kunnat bli så, visserligen var det på norrsidan av åsen, men ändå. Vi fick gå ur bilen försiktigt med våra systemkameror!

Detta inlägget länkas till WBW 37 (Wild Bird Wednesday)

Bilderna är tagna söndagen den 17 mars 2013.

Det blev ingen lång runda, faktiskt blev det ingen runda alls,

för vi gick bara en liten bit bort till utsiktstornet.

Det är inte särskilt högt, men i vinter
har man rensat bort sly runtom det,
så nu kan till och med jag se ut över dammarna
utan att få en massa små buskar i vägen!

Åt vänster och rakt fram som här
hade man bra utsikt nu efter rensningen. :o)

Men åt höger ser jag ju redan nu att,
de här grenarna på trädet kommer
att vara mycket irriterande!
Tänk när bladen kommer också sen!
Ofta händer det massor i den dammen!

Vi fotade lite svanar som vanligt,
men höll faktiskt på att "frysa ihjäl"
nere vid dammarna av den arktiska vinden!

Inte mycket snö och det lilla som fanns det
blåste omkring i vinden.

Så vi bestämde oss för att gå tillbaks till bilen
och köra hem och dricka kaffe istället.
En bit från bilen hamnade vi framför en
massa små träd och buskar ovanför en
liten bäck.

Där var det lä och solen den värmde sååå gott!

Vi hörde lite småfåglar bakom oss i buskarna
och såg att det var de vanliga blåmesarna
och talgoxarna.
Jag sa till maken: "Om det ändå kunde komma
någon fågel som vi aldrig får se hemma!"

Och ibland blir man bönhörd!

För rätt vad det var dök där upp en stjärtmes!

Läs om stjärtmesen på Wikipedia

Den sötaste av alla småfåglar tror jag det är! :o)

Jag har lärt mig att de sällan kommer ensamma...

...och det stämde, för det kom fler.
Lagom för att både maken och jag
skulle ha flera stycken att träna på,
att försöka få dem att visa sina söta ansikten för oss
och helst inte få dem bakom alla grenarna.

Och kan ni känna hur solen värmer våra ryggar?

Åh. lilla pluttinutt!

Det var ett evigt skuttande från gren till gren.

Oftast tittade de uppåt, hoppade/flög upp,
ibland missade de och trillade i backen. :o)

Så söt så!

Svårt att sluta att fotografera dem

Solen gick i moln

Och till slut så flög fåglarna därifrån!
Ännu ett besök vid Magle våtmarker
som gav trevlig utdelning!

Tack för ditt besök
och extra tack till dig
som skriver kommentarer! :o)