Fåglar vid Vieån

Efter att jag varit på provtagning igen igår, körde maken (som har semester)
och jag (som är sjukskriven) ut en sväng till något som heter Vieån och
området runt om som heter Hörlinge ängar. Jag hade aldrig varit där,
men maken hade det och visste vägen dit.

Länkar mitt inlägg till WBW 52
(Wild Bird Wednesday)

Här fanns det ett fint och rejält fågeltorn,
men igår var det jättevarmt och jobbigt
att stå högst upp i tornet.

På gångvägen dit fotade jag en rapsfjäril
på en vädd av något slag.

På marken såg jag något som sprang snabbt framåt.
Efter att ha letat i min alldeles nya lilla bok om insekter
tror jag att det är en Grön sandjägare
(Cicindela campestris)

Men det var ju fåglar det skulle handla om, eller hur?

Och ja, lite mer än några gäss som samlats i en korvsjö
(som blir när en å ringlar sig fram i
landskapet och lämnar pölar kvar)
såg vi knappt till. Inget speciellt uppseendeväckande.

Lite svårt att se, men ett gäng tofsvipor kom flygandes
och landade på åkern.

Utsikt från fågeltornet upp mot vägen vi kom hit på.

Det händer inget särskilt spännande, så vi tar fram
våra medhavda bananer och börjar äta...


...men då ropar maken till: Titta där!

Ner från ett högt träd till åkern framför oss
landar en, ja jag tror i alla fall att det är en
ormvråk.

Nu har jag faktiskt och som ni säkert ser
förstorat mina bilder, för att ni också skulle
få se någonting!

När jag zoomat in för fullt med 300 mm-objektivet
var vi så här långt ifrån vråken.

De är ju så fina att se på!

Efter förra fotot försvann fågeln bakom träd
och vi fortsatte vår fruktstund som blivit avbruten...

...men vi hann inte äta upp,
förrän ormvråken kom tillbaks en andra gång.
Här ser man bakdelen på den.

Det såg inte ut som om den fick tag i något

Lågt över åkern flyger den

Här kom den tillbaks för fjärde gången!
(Tredje gången fick jag ännu sämre bilder!)

Inget byte denna gången heller...

...så den vänder tillbaks till trädet.

Sista otydliga fotot på den.
Tänk en händelsefattig utflykt blev lite spännande ändå!

Färden tillbaks går genom gammal bygd på smala vägar

Mörkt i skogen

Sen hamnade vi i byn Verum
och här vid kyrkan stod även...

...en träskulptur av Göingehövdingen
gjord av Svend Poulsen.

Tack till dig som tittade ända hit
på mina, hmm, oskarpa bilder!

Kul med kommentarer i alla fall!

Länkar mitt inlägg till WBW 52
(Wild Bird Wednesday)

Bitande kallt förra söndagen...

...när jag och maken tog en liten minitur till Magle våtmarker. Vi hade först varit på ett annat ställe och körde nu ett annat håll till våtmarkerna än vi brukar. Den vägen är slingrig, smal och nu var den dessutom snöig där solen inte kommit åt. Där vi parkerade bilen var det 3 cm lössnö och massiv is under! Fattar inte hur det kunnat bli så, visserligen var det på norrsidan av åsen, men ändå. Vi fick gå ur bilen försiktigt med våra systemkameror!

Detta inlägget länkas till WBW 37 (Wild Bird Wednesday)

Bilderna är tagna söndagen den 17 mars 2013.

Det blev ingen lång runda, faktiskt blev det ingen runda alls,

för vi gick bara en liten bit bort till utsiktstornet.

Det är inte särskilt högt, men i vinter
har man rensat bort sly runtom det,
så nu kan till och med jag se ut över dammarna
utan att få en massa små buskar i vägen!

Åt vänster och rakt fram som här
hade man bra utsikt nu efter rensningen. :o)

Men åt höger ser jag ju redan nu att,
de här grenarna på trädet kommer
att vara mycket irriterande!
Tänk när bladen kommer också sen!
Ofta händer det massor i den dammen!

Vi fotade lite svanar som vanligt,
men höll faktiskt på att "frysa ihjäl"
nere vid dammarna av den arktiska vinden!

Inte mycket snö och det lilla som fanns det
blåste omkring i vinden.

Så vi bestämde oss för att gå tillbaks till bilen
och köra hem och dricka kaffe istället.
En bit från bilen hamnade vi framför en
massa små träd och buskar ovanför en
liten bäck.

Där var det lä och solen den värmde sååå gott!

Vi hörde lite småfåglar bakom oss i buskarna
och såg att det var de vanliga blåmesarna
och talgoxarna.
Jag sa till maken: "Om det ändå kunde komma
någon fågel som vi aldrig får se hemma!"

Och ibland blir man bönhörd!

För rätt vad det var dök där upp en stjärtmes!

Läs om stjärtmesen på Wikipedia

Den sötaste av alla småfåglar tror jag det är! :o)

Jag har lärt mig att de sällan kommer ensamma...

...och det stämde, för det kom fler.
Lagom för att både maken och jag
skulle ha flera stycken att träna på,
att försöka få dem att visa sina söta ansikten för oss
och helst inte få dem bakom alla grenarna.

Och kan ni känna hur solen värmer våra ryggar?

Åh. lilla pluttinutt!

Det var ett evigt skuttande från gren till gren.

Oftast tittade de uppåt, hoppade/flög upp,
ibland missade de och trillade i backen. :o)

Så söt så!

Svårt att sluta att fotografera dem

Solen gick i moln

Och till slut så flög fåglarna därifrån!
Ännu ett besök vid Magle våtmarker
som gav trevlig utdelning!

Tack för ditt besök
och extra tack till dig
som skriver kommentarer! :o)

Vit stork i Skåne

Den första gången jag såg stork i frihet var nu i våras. Jag och maken skulle leta upp ett ställe som jag hört talas om, där tranor skulle mellanlanda här i Skåne och där fick vi till vår förvåning också se storkar! Jag gjorde tre blogginlägg med bilder därifrån och de finns här för intresserade gäster som inte sett dem tidigare.

1. Stora upplevelser 
2. Mer fåglar från sjön Pulken 
3. Ännu fler tranor och storkar

Idag tänkte jag visa bilder från en skön
sommardag (26 juni 2012)
då jag och maken återigen besökte
det här stället som kallas för Pulken!

Naturreservatet Pulken

Det hade nu gått tre månader sedan vi var här förra gången
och såg de där 7-8000 tranorna här på denna platsen!
Nu visste vi inte om det skulle vara en enda fågel
här så här mitt i sommaren. Vi kunde ju konstatera att
vi var de enda mänskliga besökarna där i alla fall!

Men vi ser en vit stork långt ute på strandängen!
Någon våtmark såg man inte längre, bara grönt gräs!

Läs om vit stork på Wikipedia här.

Det var inte bara en, utan två stycken storkar.

Så fina!
Vi var lite oroliga att de tänkte flyga iväg
när de såg oss på deras plats.

Så vi fotar en hel del här i början.

Hanen ska visst vara lite större än honan,
men för mig är det svårt att se på långt håll.

En bit framför mig fotar maken också storkarna.
Vi kom precis från Åhus där makens keps råkade blåsa
av honom och ner i det stora havet!  :o)

Om du klickar på bilden kommer du
till inlägget från Åhus.

Tillsammans går storkarna i det höga vajande gräset.

Nästan försvinner i gräset

Det blåser i fjäderdräkten.

Sen går de på varsitt håll...

...och vi går upp här till fågeltornet,
där även rullstolsburna kan ta sig upp.

Uppe ser det ut så här,
när maken fotar.

Detta fotot är taget precis nedanför fågeltornet.
Ser du en vit fläck ungefär rakt fram på fotot
så är det en av storkarna!
Det är det avståndet som gäller när jag visar följande foton,
som jag tog med min kompaktkamera som har 20xzoom.

Vi står alltså uppe i tornet och tycker oss se att en
av storkarna plockar upp något med näbben.
Det ser nästan ut som en groda...

...men visar sig vara en orm av något slag!

Snok kan det förstås också vara,
men jag lämnar det nu.
(Vi svenskar har två ord: orm och snok,
men engelskan översätter båda till: snake.)

Det blir måånga bilder! :o)
Ibland tappar storken taget om ormen,
den plockar upp den igen och så vidare.

Glasögonorm *hi hi*
Färgen på ormen såg ut att gå i grönt.

Efter många turer tror jag att det är storken som avgår
med segern och äntligen får äta upp sitt slingriga byte!

De två strålar samman igen i det gröna...

..."och vandrar hand i hand till soluppgångens land!"
(var fick jag nu det ifrån??)

Länkar detta lååånga inlägg till
Wild Bird Wednesday 9
NF Winged 55



Ha en fin tisdagskväll
och tack till dig
som kommenterar!