Storkar i hägn... :)

I lördags körde jag och maken ut en sväng, vädret hade varit soligt men blev igenmulet när vi gav oss iväg.
Målet denna gången var att leta upp ett storkhägn, som vi hört om fanns någonstans i mellersta Skåne, i södra Sverige. Fulltofta heter närmsta ort. Vi visste inte riktigt var detta hägnet skulle ligga, men vi hittade det till slut!

Jag hade inte föreställt mig att
det skulle vara så här stort!

Ett par storkar i gräset i hägnet.

Två storkar i ett av bona

Storkarna har inget särskilt läte,
förutom att de klapprar med sina
näbbar. Vi trodde att det var en
parningssignal,
men det är det nog inte enbart.

Klapper, klapper och sen snabbt bak med huvudet på ryggen.
Det är väl en parningssignal, är ju fler fåglar som gör så.
Detta paret hade inga ungar än.

Annars hade man räknat till att 25 par häckat här i hägnet.
Om storkprojektet i Fulltofta kan du läsa här.

Även uppe på hägnets tak fanns det två bon,
men fria storkar i båda. Här kom en och landade.

Nu var det ju så, att de flesta paren
hade också fått sina ungar!
Man hade räknat till ca 100 ungar
här i hägnet! Då förstår ni också säkert att
det blev mååånga foton tagna.


Jag får nog återkomma med det,
för nu rinner tiden iväg här! :o)

De flesta bilder är tagna genom stängsel.

Tack till er som
skriver kommentarer!

Fler fåglar hittar du som vanligt i
WBW 99 (Wild Bird Wednesday)
som sköts av Stewart från Australien.

Ha det gott därute!

Kunde aldrig tro att...

...maken och jag skulle få se det vi såg - trots att vi styrde
kosan mot före detta storkcentret i Viby i Skåne!

Det var varmt och klibbigt ute och vi hade redan varit
och vandrat runt på en ny plats för vår del,
nämligen på Håslövs ängar vid Hammarsjön
vid Kristianstad.

Där såg vi en fågel för första gången,
som vi senare förstod
var en sånglärka.

Sånglärka

(Eurasian Skylark)

Det var efter den promenaden,
(det var sååå varmt och klibbigt i söndags)
som vi kom till lilla Viby i Skåne.

Länkar mitt inlägg till WBW 55
(Wild Bird Wednesday)

Man tror ju knappt sina egna ögon,
när man ser ett storkpar i ett bo
så här uppe på ett ladugårdstak!

Vi bara stannade bilen precis här
och så ut med våra kameror!

Sååå fina de är!
Inte så lätt att få en sådan bild som denna,
men har man tålamod så går det till slut!

Info om Vit stork på Wikipedia här.
(Info in english here)

Storkarna har en längd på 95 till 110 cm
och ett vingspann på 183 till 217 cm.
Det är stort det!

För så här såg det ut mest hela tiden!
Ett evigt putsande och putsande
av alla fina fjädrar!

Så här såg bo-konstruktionen ut på närmre håll.
Här har alltså varit ett storkcenter tidigare
och om jag förstod det rätt, så är det storkar
som fötts upp här som kommer tillbaks till sin
gamla barndomsplats för häckning.

Lite senare kom vi på att det fanns parkeringsplats
på andra sidan av huset! :o)
Och en liten gårdsbutik,
som tyvärr var stängd på söndagar.

Det var en underbar upplevelse,
att bara kunna stå där nedanför och
studera dessa fina storkarna i sitt bo!

Hej du!
Tror det är hanen till vänster,
för de ska vara lite större än honorna.
Framför allt så var det skillnad på näbbarnas längd.

Här var de rätt synkade också! :o)
Himlens färg ändrades hela tiden,
från azurblått, till grått, till molnigt,
men hela tiden fruktansvärt varmt!

Oj, helt plötsligt kliade det!

Hmm, här tänkte jag på
"E.T. phone home!" :o)

Såå söta!
Storkarna har inget särskilt fågelläte,
utan de bara klapprar med näbbarna,
mest när de möts vid boet.

Hi, hi, här var det som om hanen inte ville att
vi skulle fotografera honom mer, så han gömde
näbben under fjädrarna! :o)

De sitter så lugnt kvar där uppe i sitt bo
och vi är sååå varma och tänker på att vi
borde köra hem. Klockan börjar närma sig
19.00 på söndagskvällen.

Hanen har rest sig upp och förmodligen har jag blinkat till
för rätt vad det var, så var honan borta! Min make såg
inte heller henne flyga iväg.

Jag står nere vid vår bil och studerar hanen,
känner på mig att nu är det något på gång!

Och ja det är det -
nämligen Grand Finale!

För nu lyfter även hanen...

...och tar ett skutt ut från boet...

...riktning nedåt...

...passerar taknocken...

...och där hinner jag inte med riktigt...

...för karmen på bildörren kom i vägen! :o)
Storkhanen flög nära marken, mellan husen
och vi såg inte var han tog vägen.


Men detta kändes helt fantastiskt att få lov att se!
Hoppas att ni tyckte det också!

Länkar mitt inlägg till WBW 55
(Wild Bird Wednesday)

Ha det bra alla besökare

och tack till er som
tittar, läser och skriver!
:o)